I sommras så hade jag min mormors islandshäst på "tillridning" här hemma hos mig. Skulle hjälpa henne med vissa saker som Vizka var "skygg" eller rättare sakt rädd för. Tänkte berätta lite om Vizka och hur dom 7 veckorna var tillsammans med henne, samt var jag lärde mig under den tiden som islandryttare.

Vizka är en islandshäst f. 02. Min mormor köpte henne som 5 åring tror jag det var? Så hon har ju haft Vizka ganska länge. Hon kom till mig sommaren 2011 i början av sommarlovet, Skulle hjälpa till med vissa detaljer som hon var rädd för. Jag hjälpte även till med dressyren samt markarbete osv.. Eftersom jag är en väldigt ovan islandsryttare så kunde jag inte alls så mycket om hur man ska rida en islänning på det bästa sättet för att inte förstöra.. Självklart visste jag att det var mycket dressyr i grunden för att rida islandshäst så det jobbade jag på. Mormor hjälpte även till och gav idèer om hur man skulle rida henne eftersom hon känner hästen bäst,- det var till en stor hjälp! Vizka och jag var ute i skogarna och red långturer, hoppade över grenar samt stockar och även några vattenpölar blev det. Jag försökte variera så mycket som möjligt.. För att hon skulle tycka det var kul och få ett positivt tänk till arbete.

Första perioden blev det mest ridbana eftersom jag inte kände hästen till 100% så vågade jag mej inte ut och ta tag i problemen på en gång utan jag väntade nån vecka så både hon och jag börja jobba åt samma hål och kunnq lita på varandra. Dom problemen som uppvisades av henne var inte särskilt allvarliga, Hon gick åt sidan blåste upp sig och började skälla! Dom värsta gångerna försökte hon vända men det gick jag inte med på så hon gav sig på 5 sek.. Ganska lätt övertalad!? Vi fortsatte att tragla igenom "problemen" och tillslut bekom dom sakerna inte henne längre, vilken var en stor lättnad för både mig och mormor..

När jag var säkrare på att rida islänning så började jag även åka och träna för instruktör med Vizka. Första gången i hela mitt liv som jag tränar med en islänning. Och kan verkligen säga att det var så sjukt roligt! Jag trodde att det inte var alls så mycket jobb att rida islänning men där hade jag väldigt mycket fel! Dom passen som jag tränade var nog dom värsta passen i mitt liv faktiskt! Instruktören var på mig hela tiden, ja, ridpasset bestod mestadels av driving av rumpa och lår samt magmuskler.. Men det gav resultat, jag fick reda på hur man ska rida en islandshäst på bästa sättet.. Mycket kämp och slit blev det med Vizka gick från klarhet till klarhet!

Sen närmande det sig både skola och slutet för vizkars och min tid tillsammans, Hon skulle snart åka hem igen till mormor.. Att man fasnar så mycket för en häst på bara 7 veckor.. det är helt sjukt! Men Vizka är en sån underbar ponny , vi gjorde allt till och med så duschade jag henne själv på gräsmattan och hon stod bara och njöt! (när hon var yngre så gillade hon inte vatten, iaf inte när hon fick det på rumpan och bakbenen)

Nu tränar min mormor och vizka för samma tränare som jag tränade för då.. Hon har fått jätte mycket beröm för att hon har blivit så fin och välmusklad. Tränaren är tydligen helt såld på Vizka :) hon tycker att hon är en jätte läcker islänning med mkt fina gångarter! - mormor du ska vara lycklig att du har en sådan snygg islänning!

Min lärdom som islandsryttare i 5 veckor:
Tänkte samanfatta min lärdom som islandsryttare lite kortfattat..

Det jag lärde mig under den perioden som vizka stog hos mig var att det kräver så otroligt mycket att rida en islänning, då menar jag alltså att man ska använda sig utav "vissa" hjälper så mycket som möjligt utan att någon annan ser det. Så är det i dressyren med men inte alls på samma sätt! Det finns många sätt att rida en islänning på och alla säger olika.. det är oftast det som är det stora problemet !
Lärde mig oxå hur envisa dom små är! och att verkligen visa vem som är ledaren..









Det var en underbar tid med Vizka från klockargården! Och visst är hon snygg ? :D